Armering för byggnadsfunderingar är avgörande för att överföra strukturella laster från överbasten till underjorden, vilket kräver hög dragstyrka, ductilitet och bindningsstyrka med betong. Vanliga material inkluderar mikroalloyrerade stål (HRB 400, ASTM A615 Grade 60) med eftergivningsstyrkor 400–414 MPa, valda för deras förmåga att motstå sprickning under böj- och skjuvkrfter i funderingsplattor, pelare och kvarterväggar. Armeringen har djupa deformationskantlar (som följer ISO 15630 1, med kanthöjd ≥0,6mm och avstånd ≤20mm) för att förbättra mekanisk spänningsöverföring med betong, minimera glidning och förbättra lastöverföring. Designöverväganden inkluderar: 1) korrosionsbeskydd, med epoxybeläggningar (ASTM A775) eller galvanisering (ASTM A767) för funderingar i fuktiga eller salta jordar; 2) jordskivräknat prestanda, genom användning av ductila gradationer (Agt ≥9% för jordskivrisoner); 3) optimering av avstånd (150–300mm centrerade) för att balansera effektivitet i armatur och betongplacering. Kvalitetskontroll omfattar dragtester (slutlig styrka ≥550 MPa), böjtester (180° runt 4D mandel för 25mm armering), och chloridpermeabilitetstester (ASTM C1202) för att säkerställa långsiktig hållbarhet. Dessa armeringar följer internationella normer som ACI 318 (USA), Eurocode 2 (Europa), och GB 50010 (Kina), med leverantörer som tillhandahåller detaljerade konstruktionsritningar för komplexa funderingsdesigner, såsom mattfunderingar eller pelarkronor, för att säkerställa strukturell integritet och kompatibilitet med lokala byggnadsnormer.