Högbelastningsstålplattor av kolstål är utformade för att leverera överlägsna drag- och förgreningsegenskaper samtidigt som de bevarar duktilitet och formbarhet för krävande strukturella tillämpningar. Dessa plattor har vanligtvis en kolhalt mellan 0,25% och 0,60%, med legeringselement som mangans, silikium, krom eller nikkel som läggs till för att förbättra mekaniska egenskaper. Vanliga högbelastningsklasser inkluderar ASTM A572 Klass 50 (förgreningsegenskap ≥345 MPa), EN S355 (förgreningsegenskap ≥355 MPa) och JIS SM490 (dragstyrka ≥490 MPa). Mikrostrukturen optimeras genom processer som kontrollerad rullning, kvättning och tempering för att uppnå en fintkornig ferrit-pearlitisk eller bainitisk struktur, vilket balanserar styrka och tåghet. Högbelastningsstålplattor presterar utmärkt i tillämpningar där man behöver minskad vikt utan att kompromissa på lastbärighet, såsom brosparrar, höghusramar och tung maskinindel. Deras höga förgreningsegenskap möjliggör tunnare sektioner, vilket minskar materialanvändning och byggnads kostnader. Påverkan av kollisioner är avgörande, och många klasser testas vid låga temperaturer (t.ex., 20°C) för att säkerställa tåghet i kalla miljöer. Svetsbarheten hanteras genom kontrollerade koläkvivalentvärden (CE), ofta med förvarming för tjockare sektioner för att förhindra sprickbildning. Dessa plattor används allmänt i infrastrukturprojekt, offshore-plattformar och transporterande utrustning, där hög styrka och hållbarhet är oumbärliga. Ingenjörer väljer högbelastningsklasser baserat på designbelastningar, miljöförhållanden och tillverkningskrav, för att säkerställa optimal prestation och kostnadseffektivitet.